Första Vågen

Jaha, då har man drabbats av hemlängtan... Går inte att föreställa sig hur det är om man inte har varit med om det. Trodde nog aldrig helt seriöst att jag skulle längta hem så mycket som jag faktiskt gör. Brukar aldrig få hemlängtan och jag har bara varit här i två veckor! Men jag tänker inte sätta mig på ett plan för att åka hem förrän i juni, oavsett vad som händer (nästan). Jag förstår egentligen inte varför jag längtar hem, jag har det bra här hemma och i skolan och det är ingen som är otrevlig mot mig eller liknande. Det är bara någon konstig känsla som gör att jag inte kan tänka på något som har med mitt tidigare liv (för två veckor sen) att göra utan att få en klump i halsen... Längtar efter tryggheten som finns hemma i Sverige och känslan av att vakna upp i sitt egna rum en lördagsmorgon. Saknar de helt vanliga dagarna i skolan och Jannes inte så jätteroliga skämt på matte/fysiklektionerna. Saknar de mysiga filmkvällarna (trots inte alltid så bra filmer) med mamma och festerna med vännerna.
Jag ska iaf försöka vara med på så mycket aktiviteter som möjligt just nu och inte sitta hemma ensam. Det borde väl göra susen? Ska tänka positivt och leva just nu. Nothing's gonna bring me down...

Puss



Kommentarer
Postat av: Mathilda

I know the feeling. Verkligen <3

2010-09-16 @ 06:53:43
URL: http://mathildaaltis.blogg.se/
Postat av: taina

Bra Alice... fokusera på det som är bra och 'hemma' finns ju kvar i Juni också... =))

2010-09-16 @ 08:05:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0