Sista dagarna i Sverige
Stunden är kommen... Imorgon bär det av till mitt kommande hemland USA. Känns både overkligt, sorgligt, spännande och väldigt roligt, även om den mestdominanta känslan just nu är rädsla.
"Hur ska alla flygplansbyten gå?"
"Tänk om min värdfamilj inte tycker om mig?"
"Tänk om jag får världens hemlängtan?"
Men min största rädsla är hur det kommer att vara när jag kommer hem, att alla mina vänner ska ha glömt bort mig.
Innan jag åker iväg och ska berätta om min vistelse i Idaho tänkte jag berätta om mina sista dagar här i Sverige. S, H, K, ni vet vad jag pratar om!
Förra veckan fick jag ett mystiskt brev från Sabine, Kattis och Hillevi där det stod att jag skulle möta dem på tågstationen 9.45 söndagen den 29 augusti. Gröna Lund gissade jag och jag gissade rätt! Ledd genom hela Stockholm med ögonbindel blev jag dock innan jag kom fram till Grönan.
"Gisslan" frågade folk.
"Ja!" sa Hillevi.
Grymt kul hade vi i alla fall med många åk i extreme, insane, fritt fall och oslagbart festande i pop expressen!
Förutom det var helgen och måndagen fylld av tårfyllda farväl av nära och kära. Har fortfarande inte fattat att jag inte kommer att träffa dem på 10 månader...
Fler inlägg är att komma under de många månaderna.
Puss
